Resan med Gudingen började ungefär samtidigt som lilla v skulle påbörja sin tupplur och istället för att bli trött och grinig blev han pigg och överaktiv.
Det var bland den längsta en timme och en kvart i mitt liv. Hit och dit, upp och ner, upp på bord, ropa i sopkorgar, rusa in i kiosken, gömma sig bakom glassfrysen, plocka ur tomglaskorgen osv osv osv.
Väl i kyrkan var det inte mycket bättre och jag kände mig genomsvettig i min bänkrad. Så upptäckte så lilla v att i fönstret vid vår bänkrad fanns en liten grupp hösttrötta flugor. Vis av erfarenheten av att se far slå getingar hemma nappade han raskt tag i en psalmbok och gav sig i kast med uppgiften att dräpa dessa små flygfän.
Detta höll honom förvisso sysselsatt och därmed tyst men det var kanske inte vad jag helst sett honom göra och gjorde inte det minsta för att dämpa mina nervösa svettningar.
När vi väl kom till själva bjudningen och han fått i sig lite paj och tårta samt massor av Fazerkarameller ordnade det upp sig lite och han ställde inte till det innan han rusade ut på däck på hemvägen utan skor i akt och mening att ta över rodret.
Det blev en tidig läggdags för den gossen ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar