Dessa veckor går så fort. Sedan jag började jobba har den redan snabba tiden fördubblat sin hastighet och innan man vet ordet av har det gått tolv dagar sedan jag senast var här.
Ias pappa dog för några veckor sedan och jag har funderat på en "in memoriam blogg" men innan jag ens hinner tänka klart dör min mormor och jag måste gå ut och kratta löv en stund.
Så där står man i regn och löv och reflekterar en stund över liv och död när räfsan går av. Den som var nästan ny. Och säkert finns här en symbolik för den som orkar leta. Räfsan skall jag elda upp i vinter. Här finns ingen symbolik.
Men inte veden som blivit kvar. Den är sur och får möjligen åka med i majbrasan och därmed fylla sitt förutbestämda öde.
Löven skall jag torka i pannrummet. Det lär bli utmärkt som kompostströ. Det har min mormor berättat för mig.
Kanske fanns även här en symbolik. Om man orkar leta efter den förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar