Det här med att vara karriärkvinna är betydligt svårare än (en) man kunde trott. Husfru var inte så dumt och att jobba har sina fördelar, men att kombinera de två låter sig bara inte göras. Hemmet ser ut som ett sorkbo och det borde vara lillajulstädat. Jämmer och elände.
Bloggandet blir även det lidande då man oftast är för trött eller på för dåligt humör när man väl skulle ha tid att sätta sig ner framför datorn. Säkert som amen i kyrkan sitter det också nån tonåring i vägen och msnar på ett språk jag inte förstår (med stavning som är under ALL kritik!).
Synd egentligen för det händer fortfarande en del saker som skulle vara värda att sätta i pränt. Som katalysatorhistorien som slutade med att jag inte hade nån katalysator eller när jag skulle åka ner för Knutsbodabrinken med åretruntdäck i den värsta halkan.
Nåväl. I en annan tid, ett annat liv kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar