Efter trekvart köande blev jag insläppt och då jag endast sett insläppet på Springsteen på tv tidigare förväntade jag mig att det skulle bli kapplöpning till scenen och kiss i byxorna. Därför blev jag något förvånad över de enorma ytorna och lugnt strosande AC/DC fans, gott om utrymme vid scenen och gott om tid att uppsöka vattenklosetten. När detta var avklarat strosade jag lugnt tillbaka och satte mig ca 15 meter från scenen och blott fem från catwalken och väntade. Och väntade och väntade! Jag visste inte vad man skulle vänta sig men det stod så småning om klart för mig att dom skulle börja tidigast 21.
Snart tröttnade publiken på att sitta och ställde sig upp. Då återstod tre timmar väntan och när förbandet började strax före åtta hade jag så ont i ryggen att det började bli ohållbart.
Hardcore superstars som var förband gjorde verkligen sitt bästa men det är inte lätt att få igång en publik som är fullständigt ointresserade av dom. Lite pliktskyldigt och av då dåligt samvete ropade man några hurra och kanske höjde en näve när sångaren skrek -FÅR JAG HÖRA ER STOCKHOOOOOLM!!!!
Jag hade trott att jag skulle hitta en hel hög figurer som, precis som jag, tagit på sig bästa Angus kavajen med slips och kanske, till skillnad från mig, kortbyxor och keps, men dom lyste med sin frånvaro. Ända tills det plötsligt dök upp en liten finne i komplett Angusmundering bredvid mig -Nice sade han och fortsatte.
När förbandet var klara återstod en liten halvtimme eller så och då såg jag den första åskådaren bli bortplockad. En överförfriskad herreman i min egen ålder som stod och sov. Jag skulle inte vilja vakna upp dagen efter och inse att jag supit bort mig en kvart halvtimme innan det började. Nu såg man också för sista gången "sista minuten kissarna" då trycket sakta började komma och de flesta inte skulle kunna ta sig till baka igen.
Min rygg värkte nu hysteriskt och jag började undra hur jag skulle stå ut i två timmar till.
Jag hade inte behövt oroa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar