Vi skulle gå på club en av kvällarna och det visade sig vara lättare sagt än gjort. Förutom att man inte får ha stålhättor så skall man helst inte ha vanliga gummiskor, men man skall helst vara med på gästlistan och ännu hellre kvinna. Vi uppfyllde väldigt få av kriterierna.
Dessutom har de speciella inkastare som jagar rätt på en på stan, frågar om man vill gå på hiphop/r´n´b club och när man svara -nej vad har ni mer? Säger dom -Nej det finns bara det. Man köper biljetter i speciella kiosker och sedan släpas man runt i ett tempo som t om Power Walk-Thomas hade svårt att hänga med i. Mitt knä hade svullnat upp redan efter fredagens power walk så jag blev hopplöst efter.
När man väl kom in var det som att gå på arken omgiven av idel främlingar. Inte min idé om kul, men man får bita ihop för kollektivet (inte för att mitt ihopbitande på cluben för ett ögonblick skulle komma att sänka det vansinniga gångtempot under resten av resan).
Mycket turister var det också, ryska, svenska, och finska hördes betydligt mer än engelska.
Märkligt var också att souvenir butikerna alla hade exakt samma saker till exakt samma priser. Vad var riktigt poängen med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar