Jag åkte till england, via Uppsala, med Skjort-Thomas (som strax skulle komma att förvandlas till Power Walk-Thomas) och Kallas-Viktor.
Första dagen då vi inte hade någon match att se gick vi runt (hela tror jag) london i ett rasande tempo. Vid Buckingham Palace verkade det hända något spännande så vi blev stående för att se vad det kunde tänkas vara. Och vi stod och vi stod och vi stod. Så efter en timme visade det sig vara vakt avbyte bland fluff-mössorna. Något snopna fortsatte vi vår vandring.
Lördag var matchdag mellan Arsenal-Wolves. Jag kunde nästan tänka mig att acceptera förlust då Kallas-Viktor hejade på Arsena och faktiskt betalat sin biljett och vi stod i Arsenal klacken. Vad jag hade lite svårare att acceptera var att den väntade förlusten dök upp i 95 minuten just som jag kunnat känna smaken av den välbehövliga poängen. Det kommer dröja innan jag förlåter Danmark för den där *@¤% Bendtner.
Söndag var det Fulham-Wigan och det var något helt annat, små trevliga pubar, en liten pittoresk stadion och Clint Dempsey som skriver autografer före match bara några meter ifrån oss. En hemma vinst bjöds det på men defenitivt inget skönspel att tala om. Kul ändå att få se David Elm.
Måndagen var den dagen vi skulle åka hem så då ägnade vi oss åt lite shopping innan planet lyfte på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar